Sök ingen mening i det meningslösa – Om #Utøya, #mobbning och #Gud

Om det finns en mening med livet – hur kan det då ske så många meningslösa saker i våra liv? Massmord, svält, krig, våldtäkter och mobbning. Om det finns en Gud – hur kan han tillåta all denna meningslöshet?

Idag är det en nationell sorgedag i Norge och en minnescermoni har hållits med anledning av de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utøya för en månad sedan. Alltsedan terrordåden har jag funderat på att väcka denhär sovande bloggen till liv och skriva ett inlägg om Utøya, men även om min tanke varit att skriva några ord till tröst så har jag inte förmått sätta mig vid tangentbordet och skriva tidigare. Det har gjort så ont inom mig när jag tänkt på det som hänt att orden inte räckt till. Därför kommer jag här nedan att bland annat låna någon annans kloka ord.

Den fråga som jag tror att många troende och sökande människor ställer sig är hur man kan behålla sin tro på Gud när sådana här händelser sker? Dethär blogginlägget är inget försök att svara på det så kallade Teodicéproblemet – frågan om hur det kan finnas en Gud som är både allsmäktig och god när det finns så mycket ondska och lidande i världen – det kanske jag kan försöka skriva om en annan gång. Istället är det ett försök till att stilla denna frågeställning för en stund och istället tillåta sig att sörja och söka tröst hos denne Gud som jag tror älskar oss och gråter med oss.

En sång som har malt i mitt huvud sedan terrordåden är sången ”Sök ingen mening i det meningslösa”, skriven av Stig Roland Rask. Tyvärr har jag bara en kassettbandsinspelning med den från 80-talet, men texten är väldigt tänkvärd och har varit till tröst vid många hopplösa och meningslösa tillfällen. Jag och min mor Gunnel har t.ex. sjungit den i kyrkan när en tant i församlingen blivit mördad av sitt barnbarn, och nyligen under ett besök i ett fängelse.

Det finns stunder när vi frågar ”Varför” och hoppas att Gud har ett svar.
Ett stort och förklarande ”Därför”, som tystar de frågor vi har.
Men det är väl en sanning som knappast är ny och nånting som alla förstått,
att livet består av en blandad meny, som bjuder på ont och på gott.

Visst kan vi ana en mening i mycket av det som vi ser.
Nån form av gudomlig förgrening ner till det lilla som sker.
Men innan vi drar någon slutsats är det viktigt att du och jag vet
att det goda har också sin motats i en djävulsk meningslöshet.

Så sök ingen mening i det meningslösa för då lurar du bara dig själv.
Det enda du hittar är tvivel och förvridna bilder av Gud.
Låt det onda va’ ont låt det stanna vid det, ge det inga gudomliga namn.
För den konsekvensen som följer av det är att Gud blir en otrygg famn.

Genom smärtan Gud säkert fostra så den blir nyttig på många sätt.
Men att tro att Gud sänder det onda tror jag ändå inte är rätt.
För ingenting ont har någonsin hänt som en följd av vad Gud har befallt.
Det enda som hänt är att Han kan ha vänt natten till gryning trots allt.

Så när vanmakten griper mitt sinne och ångesten fyller min kropp
ska jag inte skylla på Honom som då är mitt enda hopp,
för när natten känns som mörkast kan jag lita på att Han finns där.
Ja då kan Han lysa som klarast och visa mig bäst vem Han är.

Så sök ingen mening i det meningslösa och se aldrig på Gud som ett hot.
För det är bara kärlek Han slösar åt alla som vill ta emot.
Låt det onda va’ ont och det goda va’ gott, och gör gränsen så tydlig du kan.
Så du utan reservationer kan kasta dig trygg i Guds famn.

Ett annat tillfälle då man kan uppleva meningslöshet är då man blir utsatt för mobbning. Med anledning av att skolorna börjar imorgon tog Nyhetsmorgon upp ämnet till diskussion imorse och under dagen har det twittrats mycket under hashtaggen #mobbning. Det är tyvärr ett ständigt aktuellt ämne och jag har idag läst både nya och gamla blogginlägg, krönikor och debattartiklar om mobbning. Jag dök då även på en artikel i SvD med titeln ”Inte märkligt att mobbning sker på nätet” som innehöll en intervju med vad som måste vara samme Stig Roland Rask som skrivit sångtexten här ovan! Det visade sig att Stig Roland är expert på ungdomars nätvanor och så kallad e-mobbning, och jag håller med honom i det han enligt SvD sa i intervjun: ”Skolan måste inlemma den digitala världen i sina antimobbningsplaner. Och föräldrarna borde visa lika stort intresse för barnens liv på nätet som deras fotbollsträning.”

Nätet behöver inte bara vara en ny plats för mobbning, utan kan även vara en fristad och plats för kärlek och vänskap, som ni bl.a. kan läsa i Björk Mirjamsdotters krönika ”Internet blev min tillflyktsort och hjälte”. Jag blev periodvis själv mobbad när jag gick i skolan, men det var innan nätet gjort sitt intåg i samhället. Min fristad fann jag istället hos vänner och ledare i kyrkan där jag växte upp och på de oräkneliga antal läger jag var på med bl.a. i SMU-scouterna. Att ha en sådan fristad tror jag är viktigt för den som drabbas av mobbning. Det var säkerligen flera av de ungdomar som var med på Utøya som hade sitt politiska engagemang som sin fristad från mobbingen. Jag känner extra mycket för dessa ungdomar som nu fick även den tillflyktsorten invaderad av hat och våld.

Även om jag håller med om att man inte ska söka någon mening i det meningslösa, så tror jag ändå på att försöka vända det onda till något gott och finna meningsfullhet i det lilla. Jag upprepar det jag skrivit förut här i bloggen – min uppfattning att det är själva livet som är livets mening. Så oavsett hur tungt och meningslöst livet kan kännas då du genomlever sorg, posttraumatisk stress, misshandel eller mobbning så tappa inte hoppet om livet! Det finns någon som älskar dig och som en gång satte dig till denna värld för att du skulle leva!

Jag avslutar med några ord ur Jens Stoltensbergs tal på minnescermonin i Oslo idag, fritt översatt, som jag tycker kan appliceras både på Utøya-händelserna och på mobbning:

Oavsett var du bor.
Oavsett vilken gud du tillber.

Var och en av oss kan ta ansvar.
Var och en av oss kan vakta friheten.

I gemenskap knyter vi en obrytbar kedja av omsorg, demokrati och trygghet.

Det är vårt skydd mot våld.

Blommor utanför Oslo Domkyrka

Blommor utanför Oslo Domkyrka (Foto: Vegard Sætrenes)

 

, , , , ,

  • Gunnel Nasfors

    Tack Pernilla! Du lyckades formulera det som jag också känner!
    Kram från den stolta modern!