Notering

Stensamling – en meningslös syssla?

När jag var liten så samlade jag på stenar. Mina favoriter var de som var små, mjuka och runda eftersom de passade så bra i mina små händer. Många hittade jag längs järnvägen vid vår sommarstuga, så att gå på stenjakt var alltid lite nervkittlande eftersom man inte visste om det skulle komma något tåg. Samla på stenar, kanske du tänker, är inte det en ganska meningslös syssla? Det anser inte jag.Just nu är jag på retreat på Åh Stiftsgård. Retreat, eller reträtt som man ibland översätter det till på svenska, betyder ”att dra sig tillbaka” och det är just det man gör på en retreat. Man drar sig tillbaka från den vanliga livsrytmen och tar en paus ett par dagar. Här tar man till och med paus från talet. Från och med samlingen vi hade nu på kvällen och till söndag morgon kommer vi i tystnad att ”vända tentaklerna inåt”.

Den första övningen vi fick när vi kom hit var att gå ner till stranden och välja ut två stycken stenar som skulle symbolisera ”vem du är”. När jag gick där på stranden och hoppade mellan de stora stenarna kom jag på mig själv att återigen leta efter små runda stenar. Jag hittade två stycken som låg bra i handen. En lite större som var rund, men med några ojämnheter, och en lite mindre som nästan var helt slät och rund och fin. De fick symbolisera Stora Pernilla och Lilla Pernilla – bilder av mig själv som jag burit med mig i ungefär ett år nu.

Stora Pernilla vill visa sig stor och stark och att hon klarar allt, trots att hon har endel skavanker. Lilla Pernilla vill inget hellre än att bli beskyddad och kramad av en kärleksfull och varm hand. Lilla Pernilla älskar att leta efter stenar som hon i sin tur kan ta hand om, att älska och krama i sin lilla hand. Kramar hon den kalla stenen tillräckligt länge så ger den henne värme tillbaka.

För att en sten ska bli sådär rund och fin så måste tiden slipa den länge. Ju längre den slits mot andra stenar, desto rundare blir den. Ibland kan dock stenen få sig en rejäl törn så att en flisa lossnar, och stenen blir ojämn och kantig. Men om stenen får fortsätta stötas och blötas med andra stenar så rundas kanterna av igen.

Jag skulle kunna fortsätta att dra fler liknelser mellan människor och stenar som bubblade upp när jag gick där på stranden, men jag ska försöka runda av till någon sorts poäng. Det är inte meningslöst att samla på stenar. Stensamlandet kan få dig att stanna upp, hitta skönhet och mening i det lilla. Kanske kan lite filosoferande kring en sten du hittar vara en sten i bygget av din självbild och vad det är som du tycker ger livet mening.

Hmm… Jag ångrar lite nu att jag slängde bort min stensamling för ett par år sen… Kanske hade någon av de ganska mediokra stenarna förvandlats till en fin ögonsten…?